Dagens session gavs hemma hos en kvinna i 30 års åldern. Vid kan kalla henne Mila. Hennes längtan var från början att sessionen skull ges på Björnbacka, dvs från min studio på den gård som drivs av mig och min man Ludvig. På grund av diverse omständigheter var det omöjligt för Mila att ta sig till mig, och eftersom jag hade bil och hela dagen ledig så kom vi överens om att jag tar mig till henne i Sthlm city. And to be frank – Ganska kul att komma bort från vishan en dag också. Det kostar mer för hembesök eftersom min bilfärd tar 1,5 tim plus bensin, naturligt men bra att veta om du är en av dem som skulle vilja beställa en “hemmahos” session. Så jag förberedde mig för avfärd. Packade massagebänk, oljor, handskar, några mjuka tyger och tillbehör. Mila uttryckte sina begränsningar och utmaningar i kropp och själ. Stress och hets kring jobb och familj har gjort henne till slav för sitt eget lidande. Milas sambo är lika stressad som hon och deras relation är på botten, de har ingen fysisk kontakt längre och definitivt inget sexliv. Idag fick Mila 30 min terapisamtal där hon uttryckte sin frustration och sin längtan, hon fick ligga ned medan hon pratade för att känna kroppens grundning utan spänningar i rygg och bröstkorg. Vad som helst kan visa sig behövas efter de 30 minuterna, beroende på emotioner och behov. I hennes fall visade sig en oerhörd gråtstorm. Den planerade 30 min samtalsdelen förlängdes till en timme, för att sen bli guidad genom en andningsresa innan massagen sattes igång. Mila kliver upp på den varma bänken (med värmedyna), fortf gråtmild, jag sveper om henne sköna bomullslakan och berättar att jag vill börja med att fokusera på nacke, hjässa och ansikte/hals. Hon viskar fram ett tack och läpparna darrar i gråt. Jag känner med henne, förstår hennes längtan av beröring. Stark medmänsklighet och kärlek väcks i mina händer, och härifrån börjar massagen. Mina händer gör sitt jobb automatiskt, inkännande och mjukt ömsom hårdare. Ömsintheten påminner lite om att jag tar hand om min egen mamma eller kanske farmor – ingen separation, bara rå kärlek till denna egentliga främling. Nu blir vi till ett. Jag känner hur hon känner att vi känner, ett. Hon litar på mig mer än hon litat på någon annan på väldigt länge. Rummet är mjukt och levande, levande ljus brinner, tiden står still. Hela kroppen får massage och healing. 30 min innan det är dags för avrundning meddelar jag att hennes önskade yoni/underlivshealing kanske ska skjutas på till nästa gång, jag förklarar varför och hänvisar till hennes känslostorm och behov av trygghet och massage samt vila. Jag känner intuitivt att hon behöver vila med mig sittandes vid hennes sida. Hon utrycker ett “ja gärna” och jag stryker mina händer över hennes hår. Nu väller hennes ord ur hennes mun – frågor, påståenden, ilska, sorg – allt i en enda soppa. Underbart förlösande. Jag håller henne med min blotta närvaro, ställer några följdfrågor.. Hon viskar ord om hennes faderbesvikelse. Vi går in i det. Jag frågar om hon vill skrika ut sin besvikelse. Hon nickar och säger att hon borde gjort det för länge sedan. Jag berättar att jag vill guida henne för att hämta den kraften, vi djupandas tillsammans. Hon står på alla fyra med filten runt sig. Nu är det dags. Vi förbereder en mening, som ett mantra. Ett, två, tre.. Jag skriker med henne, från tårna… Ojojoj. Det blir några monstervrål. Waow urkraft. Mer gråt,, den efterföljs av skratt och tacksamhet. Hon vill vila nu. Jag säger att jag går in i andra rummet så att hon får vila några minuter ensam.

Sakta tar vi adjö. Jag har släppt tiden och tankar på betalning. Säger att vi rings imorgon för avstämning innan lunch. Kramar om henne och hjälper henne att ta på sig en morgonrock och sätter på en kanna tevatten.

Sakta går jag därifrån med min massagebänk. Innerligt tacksam för livet och för mitt ovärderliga jobb för att väcka människor till liv. Jag tar en promenad innan den något långa bilfärden.

Trött och tacksam.

Louise v.B